Stabila isotoper

​

Stabila isotopförhållanden av kol (13C), syre (18O), kväve (15N), svavel (34S) och andra element ingår i ett ekosystem och påverkas av fysikaliska och biologiska processer. Dessa processer producerar distinkta isotopeförhållanden eller "fingeravtryck" i olika substanser och miljöer och är integrerade i både tid och rum.

​

Vad är en stabil isotop?

​

Isotoper representerar olika varianter på grundämnen beroende på antalet neutroner i kärnan. De kan vara stabila eller radioaktiva. De kemiska egenskaperna är de samma för de olika isotoperna, emellertid varierar reaktionskinetiken beroende på skillnaden i massa.

​

I de flesta biologiska och kemisk/fysikaliska reaktioner och processer i naturen är det en preferens för koncentration av den lättare isotopen i förhållande till den tyngre. Detta kallas för fraktionering vilket leder till att produkten i reaktioner i öppna system i naturen tenderar till att anrika den lättare isotopen och blir därmed lättare än det kvarvarande ämnet.

​

Ett klassiskt exempel på detta är mikrobiell sulfatreduktion där svavlet i produkten, dvs sulfiden anrikar den lättare 32S isotopen i förhållande till 34S i den återstående lösta sulfaten.

​